Sitter och känner mig lite sådär inuti nu. Orkar inte eftermiddag, natt och sen morgon igen. Känns som en lång, tung resa att gå upp runt 5 eller 6 snåret varje dag i tre veckor just nu. Även om det händer mycket om dagarna så känns det ändå som att livet står still. Jag vet inte vad jag vill. Efter skolan, allt. Det är tråkigt, och mitt projektarbete är löjligt. Man ska inte hålla på och gräva i sitt hjärta. Men det är för sent nu. Jag längtar ett par månader tillbaka, till Finland. Tragiskt. Det är tragiskt att jag känner såhär, och dessutom sitter och skriver om det. Sjukligt tragiskt!


Där vill jag vara. Bara hoppa in i något av de ögonblicken.

Idag fick jag lära mig kassan på APUn. Det var läskigt, och jag kan inte påstå att jag kan den än. Men det är fint där borta ändå. Nu dricker jag kaffe och lyssnar på tvättmaskinen. Imorse hade jag mössa på huvudet, det kändes som ett steg närmare höst. Bortser från att eftermiddagen var varm. Sommaren är ändå över. Jag vet inte vad jag känner när jag skriver så. Som alla vet.
Sophia ditt avskum kan du sluta vara sjuk?
bild; weheartit.com

Ikväll ska jag läsa och dricka mer kaffe. Fint skit!

Idag var jag på min första APU-dag, på café Kingsgården. Så himla mysigt med gammaldags inredning och udda koppar och så vidare. Kunde inte sluta titta på allt. Och alla var så trevliga, så jag tror jag kommer kunna klara av tre veckor där. Nu har jag vansinnigt ont i benen och väntar på att tvättmaskinen ska rulla färdigt. Sen ska jag nog ta det lugnt, mysa med bok och ljus. Kommer inte ha sovmorgon på sådär tre veckor. Åhå ska bita ihop! Måste skriva på mitt projektarbete också. Ja, jag ska skriva. Men bara Sophia vet om vad. Jag tycker det är så pinsamt, så ibland förstår jag inte vad jag gett mig in på. Men jag antar att det är så det ska vara, ett projekt. JObbigt och pinsamt. Och fantastiskt när det är gjort. Hörs!






Bilder från parken zoo förra veckan. Så otroligt fabulöst med manliga Amanda och gibbon-Sophia. Och jag snodde dem från SPHs facebook.


Kent - gravitation
Mys låt.

Jag är glad att det inte är varmt idag. Är trött på värme. Igår var olidligt och jag gick knappt utanför dörren. Idag läser jag Harry Potter (fin verklighetsflykt), dricker för mycket te, kanske städar rummet och ska försöka luska ut vart jag ska gå någonstans imorgon på praktiken. Orkar inte mer dator nu. Den förvandlar mitt huvud till deg.



Åh jag blir så glad av dem här bilderna. Höst. De kommer från weheartit.com

När jag gick på en morgon-kissning med hundarna i skogsbrynet så dansade de gula löven omkring mig. Jag blev ledsen. Och lycklig på samma gång. Hatar känslor när man känner så! Jag vill så desperat hålla fast vid den här sommaren så det stockar sig i halsen när jag skriver om det just nu. Jag vill att den aldrig någonsin tar slut. Och samtidigt är hösten snart här, och förra hösten gör mig alldeles matt av lycka. Den var fin på alla sätt. Och när jag tänker tillbaka på den så önskar jag så intensivt att den här hösten blir minst lika bra. Är det bara jag som är såhär splittrad inombords? Jag vet inte om jag ska gråta av lycka eller olycka.

De gula löven påminde i alla fall om fin, sval höst.


Jag hade rött hår som på bilden i alla fall var fint, men som sen blev till rosa hö.

Jag lyssnade ohälsosamt mycket på Florence. Hon symboliserar liksom höst 2010.

Jag målade alver dag ut och dag in så fort tid fanns. Och lyssnade på sagan om ringen musik.

Jag gosade med Ruth som fortfarande var bebis. Och jag var fortfarande blond ser jag nu.

Jag pysslade med mitt rum hela tiden. Gjorde små söta tavlor och egna ljuslyktor som jag tände i höstmörket.

Jag förlorade mig själv i min egna hjärna och gjorde allt annorlunda. Gick lös med hammare och spik på mitt sum och flyttade på tavlor och annat. Saknar det en massa.

I december hade jag så mysiga hemmakvällar med karamellerna så det sved att se dem åka hem om kvällarna. Nu träffas vi knappt längre i skolan för de går NV och har helt andra tider och lektioner än jag och SPH. Därför hänger allt på våra mysiga hemmakvällar.

Jag hade långt hår och saknade håret jag hade ett år tidigare. Tänk att nu saknar jag håret jag hade då. Man lär sig aldrig.

Det får nog avsluta det här sentimentala lyckoinlägget. Man lär sig aldrig. Jag får aldrig tillbaka dem här sommaren. Men jag antar att det ger mig större anledning att längta tills nästa sommar. OCH hösten som står vid dörren och sprider vackra löv kring mina ben.

Jag vill ha Finland.

Idag har jag haft ont i magen och flagat på näsan. Så oturligt och typiskt mig. Men efter skolan var livet fint, jag och SPH drog till stan och gick i affären men köpte inget. Jag fick panik på allt folk och värmen, så vi gick och fikade ice cafe latte och glass med citronsorbet som exploderade i smaker i munnen. Fast Sophia tog så klart inget kaffe, och hon böt ut glassen mot en milkshake. Himla fint! Nu är jag trött, kan inte sluta tänka på min egna näsa och annat. Hörs imorgon.




Alltså jesus vad jag vill ha fräknar och fina klänningar. Onda liv.

Ibland funderar jag på om jag inte är för gammal för att sitta och ta oseriösa bilder på mig själv. Det var en jobbig dag i skolan. Vill inte gå i skolan. Lite så känner jag. Samtidigt vill jag inte blir stor. Jag kramas på kattungarna, men dem kramar inte tillbaka. Bara ålar sig ur. Åh, orkar inte skola imorgon. Jag orkar med massa pengar, jag och sophia på ett plan någonstans. Eller Finland. Där fungerar min hjärna.

Mitt hår är en katastrof. Börjar fundera på om det någonsin kommer vara som jag vill. När jag ser mig i en spegel så ser jag en ful förvirrad tjej. Sjukt peppande! Nu ska jag lyssna på Florence och skriva det där etologiskramlet. Jag läser inte ens etologi? Sen ska jag läsa Harry Potter. Han är grym.

Florence + The Machine - What The Water Gave Me

Rykande färskt. Åh, hon är ju vacker på alla sätt. Typ får mig att se igen.

drömmar









what ever happened? - the strokes
alltså så fet låt. Vet inte vart jag ska ta vägen, så bra är den.

bilder; weheartit.com

Är hemma från första dagen i skolan. Det var som det var. Har saknat människor och så. Just nu lider jag av huvudvärk och brännande ansikte. Det ger sig inte. Imorgon ska vi till Parken Zoo. Just nu orkar jag inget sånt. Fy, ha det bra!

Ska snart åka mot skolan. Blir en aning frustrerad på skolan. Jag varken vill eller inte vill gå dit. Som vanligt är det Sophia som räddar situationen. Och att Sara och Danni nu åker samma buss som jag. Väldans fint. Har bränt mig i ansiktet. Det är charmigt. Nej ingenstans. Nu måste jag dra. Tänkte bara säga att jag saknar att vara i Finland. Som jag ständigt påminner er om. Otroligt att ni står ut! Förlåt och hej då!


Petits. Som blivit stora.

Finaste i världen

Mitt rum som luktar gott.

Fröken själv, en sval augustikväll i stugan. Mysigaste!

En dag åkte vi till Kuopio. Mummo ville vara såhär mycket med på bild.


Ukki ställde omedvetet upp.

Fint vatten...

...som man måste åka med Lossi över. Det är trevligt!

Jag fick en ny skrivbok eftersom min kram-bok tog slut. Paris




Alltså det är fruktansvärt vad jag saknar det

Sauna

Jag och kalufsen var på den livsnödvändiga tandborst-turen vid sjön. Sitta på bryggan och se ut över vattnet och lyssna på tystnaden. Tack mummo, ukki och Kai för att jag fick följa med!♥

Jag tror att ingen förstår, vad Finland betyder för mig. Jag blir alldeles trasig inombords när jag ser mig omkring och inser att jag inte är kvar längre. Att jag är långt borta. När vi åkte därifrån slogs jag av känslan av uppgivenhet. Om jag inte får vara kvar här kan jag lika gärna ge upp. Det låter dramatiskt men just då, när jag vänder mig om och ser sjön och stugan försvinna mellan träden, då existerar inget annat än ren och skär ångest.

Jag känner inte för någonting nu. Jag känner inte för sverige, skola, agilitytävling. Ingenting. Det rör mig inte i ryggen alls. Men jag måste. Jag får bli amanda igen, trots att hon förtfarande är kvar där borta, bland skogarna och sjöarna.
Fröken Depp ska packa upp nu, och tvätta av sig resdammet. Leva med vardagen. Hoppas ni har det bättre!

Jag och min fina drar än en gång till Finland. Här är vädret grått och blött. Klockan tre kommer mummo och ukki och hämtar mig och mitt pick. Jag har blivit lovad att få sova i det fina vindsrummet aom luktar gott av minnen och allt det där. Hörs om (vad blir det?), ja lite mer än en vecka. Ha det finast!

Jag dricker kaffe och funderar på stora ting. Nej, kanske inte direkt. Men i alla fall på grisarna på jobbet. Klappade på extra många i dag. Sa adjö liksom. Men jag kommer tillbaka, några helger i höst. Fint! Annars har jag dödspanik på APUn. Kan inte ens skriva om det, tänka tankar om det. Tror jag packar imorgon. Eller, jag måste packa imorgon! Vi tar kvällsbåten över, så gissar på att jag lämnar detta hus någon gång på eftermiddagen. Måste säga hej då till allt. Lite jobbigt. Hej då päron, adam, sara, sex katter, två hundar och ett stort helt hus. Mitt kaffe är kallt. Jag ska försöka skriva något i morgon. Bara för att det helt plötsligt är så många som har varit här. Puss och hej!


Det här är jag, för ett år sedan. Ganska töntig, men långt hår. Det saknar jag!

Bloggen lider en aning. Men nu är det inte långt kvar, sista jobbdagen är imorgon. Sen får jag sommarlov fram till skolan, och större delen av tiden kommer jag befinna mig i Finland. Ganska fint.

I lördags hände konstigaste saken. Klockan halv sex på morgonen. En del människor är lustiga. Annars har allt gått bra, jag pysslar med grisar och jag tycker det är fantastiskt mysigt att gå runt där själv. Under fikarasterna sitter jag i fikarummet och dricker kaffe och läser Kalevala. Men det är trevligt när Monika är där också, självklart. Imorgon ska jag försöka göra ett desperat försök att fixa APU-plats.

Det känns fint att blogga. Just igår var det lite mer folk här. I min håla. Det var fint! Nu ska jag göra mig i ordning och läsa lite. Brukar somna innan klockan åtta. Jag hoppas det är normalt.


Fools rush in. Jag vet inte om den här låten är fantastiskt bra eller konstig. Den fyller mig med något. Det är det ända jag vet. Ha det fint!


Med känslor som detta typ. Frihet. Och närhet.
bild; weheartit.com

weheartit.com

Idag var en konstig dag. Jag var själv på jobbet och seminerade helt själv. Det var skrämmande och lärorikt helt klart. På vägen till jobbet (05.30) stoppade polisen mig för rutinkontroll. Tjejen var så himla trevlig och frågade vart jag var på väg och när jag berättade om mitt sommarjobb utbrast hon "Gud vilket kul sommarjobb!". Då liksom sträckte jag på mig och blev jätte glad. Nästan den första riktigt positiva kommentaren om mitt jobb som trots allt lämnar efter sig både blåmärkiga ben och grislukt i flera dagar. Men jag kunde inte stanna längre och samtala och hon vågade låta mig köra vidare. För övrigt spritter hela kroppen av förväntan. Om en vecka är jag redan i Finland, kanske redan i Stugan. ÅH. Ha det fint!

Alltså jag känner för att dö. Om jag aldrig får uppleva något som det här så kan jag lika gärna göra det.

 

Är dödsavundsjuk på http://www.thecherryblossomgirl.com som fick uppleva detta. Åh. Kan inte sluta titta.
Min blogg verkar avsky mig, han vill ha tusen mil mellan bilderna.

Min blogg lider av allt för få fula bilder på mig, och övergöds av fantastiskt fina bilder på annat. Idag har jag varit ledig och suttit på en filt ute på gräset och läst Harry Potter, med kattungar rusande omkring mig. Den är så fina så jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Mamma försöker övertala pappa om att Helm är för fin för att se någon annan ta med sig honom hem. Det återstår att se hur detta slutar. Jag och SPH har kört fast något som jag skulle vilja kalla totalt. I detta APU träsk. Det återstår cirkus 9 dagar tills en plats ska vara hittad. Åh panik är inget trevligt tillstånd att befinna sig i.


Tristes apprêts, pâles flambeaux
Hörde den först i Marie Antionette. Den är så oförskämt fin.