Sitter och känner mig lite sådär inuti nu. Orkar inte eftermiddag, natt och sen morgon igen. Känns som en lång, tung resa att gå upp runt 5 eller 6 snåret varje dag i tre veckor just nu. Även om det händer mycket om dagarna så känns det ändå som att livet står still. Jag vet inte vad jag vill. Efter skolan, allt. Det är tråkigt, och mitt projektarbete är löjligt. Man ska inte hålla på och gräva i sitt hjärta. Men det är för sent nu. Jag längtar ett par månader tillbaka, till Finland. Tragiskt. Det är tragiskt att jag känner såhär, och dessutom sitter och skriver om det. Sjukligt tragiskt!


Där vill jag vara. Bara hoppa in i något av de ögonblicken.