Min Tiger. Vilken kväll. Bland de värsta i mitt artonåriga liv. Kan inte tänka klart, allt är helt blankt. Men sådana här händelser får en att förstå hur viktigt det man tar för givet är. Även om det bara är en av ens fem katter. Min eftermiddag bestod av kaos och panik. En katt som blöder från ögat. Nu ber jag bara, ja jag ber, om att allt blir bra. Att Tiger får vara kvar. Jag försöker att inte gråta. Men det kommer, hela tiden. Och det slår mig hur fjantig jag är. Men det hjälps inte. Min Tiger, min katt. Ska jobba imorgon. Kanske blir bra.

Och Sophia räddade oss. När vi satt fast i panik räddade hon oss. Evig tacksamhet är vad jag känner.