Lider av tristess och alldeles för mycket värme. Det här huset kokar. Springer runt i klänning och dansar för att liksom gör något. Alla har dragit till bjurströms på kräftis och jag sitter här med massa mörker omkring. Ville inte med, kan inte låta bli att ångra mig. Ensamhet är som sandpapper för min själ tror jag. Och jag tror färgen går ur mitt hår. Så fantastiskt, gråter snart blod.

Något som är fantastiskt på riktigt är att något flög in i skallen och jag började spika och ha mig på rummet. Nu existerar inte bara gråa, tomma väggar längre. Satte upp de fina gamla ramarna och annat skrammel. Himla fint!




Åh dansa.