Då låg jag i princip i blöt som det blötdjur jag var. I min säng. Åt fel håll, och snyftade i min kudde. Pappa satt och klappade mig på ryggen och mamma satt i soffan med korslagda armar. Jag uppmanade alla att göra något för sin egen skull, för det gjorde jag. Men än idag när jag tänker på matte och kemi, då får jag något som liknar andnöd. Ska man känna sånt när man tänker på ett ämne? Den här kvällen för ett år sedan bestämde jag mig för att aldrig mer gå NV efter sommaren. Ett bra och ganska stort beslut, för jag gjorde det för min egen skull. Och jag har inte ångrat det en sekund. Ville bara skriva lite om det, om hur fort ett år går, och hur mycket bättre livet känns just ikväll. Jämfört med 2010:s 11 maj kväll.

Jag är lite larvig och sentimental. Men glad! Ha en bra kväll!


2010:s upplaga av moi!