Jag slås ibland av hur liten och obetydlig jag skulle vara utan henne. Hur mörkret på morgon blir lite lättare att kliva upp till när jag vet att Sophia kommer åka med bussen till skolan. Att en likasinnad som inte skrattar åt mina utsvävningar kommer sitta bredvid mig. Hennes styrka ger sitt uttryck när hon ärligt säger vad hon tycker utan varken rädsla eller spydighet. Man kan fråga vad man vill, hon har ett klokt svar till det mesta. Sophia står för att vara sig själv och låta andra vara det med. Och hon är min kompis. Kan inte förstå det ibland, att jag får ha en sådan vän.

NU ska jag se på film med galenskapen själv, min familj!