Dagen började med att jag insåg det sorgliga faktumet att min mobil håller på att gå sin död till mötes. Den laddas till exempel inte ordentligt längre. Jag nämnde det för pappa och plötsligt satt han och beställde en ny otäck sak. En med touch. Jag känner inte igen mig själv, jag kan knappt låsa upp en sådan telefon. Så nu måste jag ta farväl av min kompanjon, tre år fick vi tillsammans. Det är inte utan ett litet hugg i hjärtat. Jag skrev det här inlägget för ett tag sedan, med små fina glimtar från de gångna åren. 

 

Lyssnar på The Smiths, dem sjunger hang the DJ och take me anywhere i don't care i don't care i don’t care och annat fantastiskt. Älskar dem.

Jag läste någonstans att man älskar Morrissey för att han hatar allt och alla. Så kan man ju se det.

 

Måste komma över det här med telefonen. Och göra något åt håret, flugorna älskare det. Inte ens schampoo hjälper mot grislukt. Och vädergudarna får en spark i arslet nu när jag ändå är igång. Bättring.