♡ Bröder och systrar. Jag orkar inte riktigt förklara. Men så här 3 månader efter ppsykbunkerns (nästan) absoluta död sitter jag här och saknar den så nedrigt mycket.

 

♡ Jag kom hem från Thailand i söndags.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

♡ Allt var fint där. Massage,maten och värmen. Bara trist att jag tror att en katastrof väntar strax runt hörnet, ser faror i allt och inbillar mig att jag fått en dödlig sjukdom. (Malaria 3 gånger och ebola 1 gång.)

 

♡ Sen sist har allt hänt. Jag är inte längre fast anställd hos grisarna, men kommer fortsätta jobba extra. Mymlan har flyttat. Min lilla. Hon trivdes inte här längre, men hon springer på ängarna och i skogarna på Tallhöjden istället. Och John bor här nu. Utan honom hade den här sommaren och hösten varit mörkare än någon annan period i mitt liv.

 

♡ Det är få saker som är bättre än för 3 månader sen. Men jag är inte ensam längre. Och jag har en kurator som är helt otrolig. Hon har verkligen skurit upp mig. Jag är inte längre låst och rädd för mina egna känslor. Hon rotar i allt det jobbiga och sedan hjälper hon mig bearbeta.

 

♡ Ska inte skriva världens stycke. Skulle ju inte skriva alls, hade jag lovat.

 

Från i somras. Hade trots allt en tokfin sommar.

 

Puss!