jag mår verkligen pest utav att inte blogga. men ibland går det bara inte. När jag kommer hem från jobbet, baletten eller streetdancen och sneglar mot datorn från sängen där jag ligger helt bränd så är det kilometer långt till orken att bara resa sig upp och skriva. FÖRBANNAT. Tanken på att sluta gör mig drop-dead-nauseous.

 

därför tänker jag inte sluta. ska spotta på ångest och trötthet.

 

Förresten så var jag på köpparbergsmarken med panterdalen-familjen. köpte 2 heliumballonger som 70% av marknadens besökare fick i huvudet under min frammarch mellan knallarna. En var Patrik Stjärna som vi obarmhärtigt slaktade under kvällen och den andra var Hello Kitty som jag tänkte behålla för evigt och evigt i min lägenhet. Just nu när jag ser på henne har hela hennes kropp pyst ut och liknar mest ett skrynkligt russin. TACK LIVET

Denna öronskapelse blev min under en rundtur på staden. its så flaffy aj kud daj

Orkar knappt se på denna bild. Mummo och Ukki <3

 

OCH SÅ IDAG ska jag och böckling sätta oss i min röda volvo och hoppas att vi lyckas ta oss heeela vägen till Stockholm och Globen för där väntar Macklemore på oss, bara oss. (we wish).

yao

 

NU VET NI, STAY STRONG DEER RIDERS. jag kommer tillbaka. krammms