hon.

gården

altanen. helst sommarkvällar med vin mä smultron

 

(kan inte sluta snyfta)

 

sättet man måste dra i handtaget på ytterdörren, doften av hemma som uppstår när man varit borta en hel dag och stiger innanför dörren, dunsen som hörs när man tar ett kliv på det enda trappsteget vi har i huset,vakna till ljudet av mamma och pappa som dricker morgonkaffe uppe i köket, sara som skrattar åt roliga klipp i rummet bredvid, pumpen som drar igång så fort någon spolar vatten, hur varje plats i detta hus är en del av mig. älskar det här huset så fruktansvärt jävla mycket så jag orkar inte ta in det. allt med det. till och med allt jag hatar. att lämna det och kalla en annan plats för hemma är just i kväll helt omöjligt. Jobbigast är att mamma visar så tydligt hur jobbigt hon tycker detta är. Igår kom hon och frågade om hon bara fick ligga bredvid mig i sängen en stund, sedan grät hon ner min kudde. Jag flyttar 10 minuter härifrån. Men det är just det, jag flyttar.

Läste ut sputnikälskling igår. Konstig bok, men den här delen avgudar jag: