We've got nothing to live up to
Det är så jävla tungt ibland, att alltid försöka vara glad. Men min blogg heter hjärta&smärta och ibland känner jag mig så i obalans med min kropp. Som om mitt inre är större än skalet och ständigt expanderar och bara vill UT. Ska därför fokusera på sådant som släpper mig fri en liten bit i taget. Sådant som gör mig glad. Sådant som får mig att glömma bort att min visdomstand spränger sönder mitt huvud eller att min morfar är sjuk. Bort, bara bort.
MAT. sött och salt, börjar till och med gilla att laga mat.
Pastellfärgat hår. Blir så lycklig av det.
Manliga könet (inte själva könet, you pervert). Just nu är det bara Björn Dixgård. Min ideal-man.
Regn. På sommaren, saknar svala sommarregn och regnbågar mot ömsom svarta ömsom soliga himlar.
Hjärtsläpp. Ibland vaknar jag upp mitt i natten och minns roliga minnen. För inte länge sedan ploppade denna bild upp i skallen på mig.
(hahaha) 2008-amanda. Det sjuka är att jag alltid stör mig på bh:n i bakgrunden. ALLTID. Varför drar jag upp det nu också??? Hjärnsläpp. Men jag gillar minnen i alla fall. Bilden är 5 år gammal men ändå kunde det ha varit igår.
Mår bättre nu, lider nog av allas våran vän PMS. Humörsvängningar eller inte så måste man släpa sig till jobbet, jobbar sent.
Pusssss deer riders. Förlåt. Ni äger.
Kommentarer
Trackback