Jag dricker kaffe och kollar på solskenet. Slogs av den fruktansvärda faktan att min utväxt är milslång.

Mer Thailand.

Balkonghäng första dagen.

Sara fick migrän efter den långa bussturen så hon stannade på hotellet. Vi andra gick till havet!

Det var röd flagga, så vi höll oss till strandkanten.

Sen gick vi till Anttis hotell. Mamma var normal för en gångs skull.

På kvällen gick vi ut. Då vaknar staden på riktigt, så himla härligt! Och varmt.

 

En dag åkte vi tuk tuk till Kata Noi.

Vi hittade en dinosauriepark, Sara brände sig andra dagen, och vi åt bananpannkaka [♡♡♡♡]. Det smakar vad en regnbåge skulle ha smakat. Fast det ser ut som avföring.

Vi åt mat under vad som liknade taket till ett cykelgarage och på en restaurang mitt ute i skogen. Och kylt oss med dricka.

Visdom.

En dag åkte vi till Big Buddha, fick lyckoarmband av en munk (när munken gav mig mitt smällde jag en mygga på låret. MITT FRAMFÖR HONOM. Men han skrattade när jag generat bad om ursäkt.) Utsikten var fantastisk.
På vägen hem stannade vi och såg när solen gick ner. Det var det vackraste och mest melankoliska jag visste just i den stunden. Att se solen sjunka ner i ett stilla hav, och för stunden glömma att den stiger på en annan plats på jorden.

Det här får avsluta del två.