Är som porslin igen. Porcelain, japp. Tränar inför studenten, det är så mycket skrammel hit och dit. Och kråksparkar kan vara bland det finaste men jag är så usel på att skapa mina egna. Sorgligt nog. Vill ju så gärna se ut såhär:

Lana Del Rey-kråkisar. Dåndimpen.

Just nu lyssnar jag på Morrissey. Merde. Varför kunde inte jag vara 50+ och bli Mrs Morrissey? Because freedom is wasted on me. See how your rules spoil the game. Lyssna på I've changed my plea to guilty. För att den får mig att känna en konstig slags frihet. Även om han sjunger om att alla har någon förutom han. Men melankoli är en annan slags kärlek, då och då åtminstone.

Varför är min hjärna smörj?


Bara för att liksom. Kom förresten på såhär i efterhand att han bor i Rom. Vänligen likvidera mig.

Nu ska jag stå ut, kanske plugga lite mer gris. Hoppas ni står ut!