I dag tog en del av mitt lidande slut. Projektarbetet redovisades och jag har nyss skickat in utvärderingen. Officiellt klar med PA. Det känns så obegripligt, kollade i arkivet. Närmare bestämt september 2011. Förvirringen var stor och blandades med spontana hjärnflykter och ångest. OCH NU ÄR DET ÖVER. Här kommer några smakprov, de visar på mitt förstånds konstanta frånvaro.

2011-09-05 @ 17:48:02

Mitt huvud är fortfarande klegg. Det hjälper inte ens med kaffe. Ska slänga mig i sängen och läsa. Eller skriva på PA. (projektarbetet hehe) Gjorde det i morse. Det är svårare än vad jag först trodde. Vill vara mystisk.

 

2011-09-05 @ 19:43:58

x Jag blir uppriktigt trött på mitt projektarbete. Det gör bara ont när jag tänker på det. Att jag måste göra det, skriva det.

 

2011-09-15 @ 17:58:59

Förövrigt går PA i stöpet. Käpprätt åt H och så vidare.

 

2011-09-17 @ 17:01:30

Skrev på PA idag. Första gången på mer än en vecka. Hoppas det släpper snart, sådär så orden bara rinner ned på pappret. Ska skriva om Finland sen. Hela sverige vet redan verkar det som. Så varför ska jag vara blyg och förnekande? Nej, ser inte poängen med det. Jag är sådär...dödligt fast.

2011-09-20 @ 15:24:21

x Suttit i min soffa och skrivit på PA. Det var underbart. Det typ...flöt. Precis som jag bad om.

 

2011-09-22 @ 18:08:06

Förövrigt funderar jag på att skriva på PA nu när allt går så bra men samtidigt inte. Åh, dumma förvirrade hjärna.

 

2011-09-25 @ 16:04:25

Och PA har aldrig varit något annat än emot mig. Och vill inte vara här. Vill att flyttfåglarna släpper ner ett rep åt mig och flyger mig någon annanstans. Helst en annan värld. Dagens känsla. Så sorgligt!

 

Kan fortfarande inte förstå att det är gjort. Att jag tog mig igenom hela PA med kroppsdelarna i behåll. När jag ser tillbaka på allt, så har det varit lärorikt. Och lite tungt, men jag antar det hör till! Ikväll ska jag se på 30 gradet i februari med familjen. Imorgon ska jag och SPH till skolan, låtsas att vi är någon annanstans. Italien om snart en ynka månad.

Förresten så såg jag ut såhär under den period som de små smakprovsskärvorna skrevs. Ynklig och brydd. Oh, det är över! Min lycka har nog inga gränser för tillfället.

Hoppas allt är bra!