Mitt spelrum för weirdos har fått ett nytt ansikte som så tydligt syns. Galet hur fort man tröttnar på en design, speciellt galet är det när jag inte ens vet vad jag gör. Det blir liksom något, och så får jag nöja mig med det.

 

Förövrigt springer jag mest runt och känner mig miserabel, försöker få ordning på riset till hår, slår in paket eller sträckläser nya boken. Idag ska jag till Johanna med karamellerna och fira hennes 19:e år. Fina flickor det där!

 

Jag lyssnar på så utomjordiskt bra musik. Dör musikdöden.

Dear old friend - Patty Griffin (Ni behöver inte titta på videon till denna låt, om stormen Katrina. Den bedövar mig.)