Hoppet är vår vän



Jag känner mig så tom och fulländad på samma gång. Fina Kvinnersta. Kan inte skriva så mycket om det utan att gråta som ett barn. Och jag är ju inget barn längre. Nu måste jag kasta vatten i ansiktet och vakna, för det finns tusen grejer att göra inför morgondagen då släkten trillar in.
Kvinnersta


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0