They call me quiet but I'm a roit

När det mesta känns som bittert bottenskrap och bussfönstret är alldeles svart finner tyngden inga gränser. Ber om ursäkt å min bloggs vägnar, men ikväll finns inte så mycket att skriva utav intresse. Därför blir det kaffe och fina bilder, dåndimpen!
Tumblr_lxg9z6prsd1qfc345o1_500_largeTumblr_lwx0fkc8m41qabutio1_500_large
and it's so utterly painful
408934_121868517933429_100003308453084_105987_1964109224_n_large299301_206182562770723_100001369410814_476974_7693539_n_large
weheartit.com


Downton Abbey OST - Damaged


Placebo - Running up that hill

Musik är fint skit.
Ångrar mig lite, ska skriva om att jag tog bussen till SPH och pluggade ko över åtskilliga koppar te och rostat bröd. Hon är bland dem bästa jag vet. Sedan åkte vi en sväng till Erikshjälpen och så tog jag bussen hem. Min hals är på krigsstigen och drar med sig resten av mig i fallet. ÅH!
Hoppas ni mår bättre!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0