Hej. Den här perioden i mitt liv är den konstigaste hittills. Förvirring så stor som denna är helt ny för mig. För ungefär en månad sedan fick jag veta att jag var 15:e reserv till engelskakursen jag sökt och blev så bitter. Känner inte för att gå sysslolös här hemma, visserligen börjar baletten om en månad och det är alltid något. Men nu så har jag fått mer jobb hos grisarna, tråkigt för Karin som kommer vara sjukskriven upp till 3 månader men då kommer jag att behövas. Jag var så lättad, då skulle jag ha något att göra. Men nu kommer antagning.se och meddelar att jag kommit in på engelskakursen. Kul. Önskar att jag inte hade kommit in, att min 15:e plats hade fått bestå. Nu måste jag välja och det är så jäkla jobbigt. Jag älskar grisar och jag älskar engelska. Frågan är om grisar, engelska och balett funkar. Usch, det låter så löjligt. Men jag känner mig död. 

 

Prepare to Meet Satan.

 

Det här är fina stunder. ♥♥♥

 

Att grisjobbet är så himla kul gör inte saken bättre. I går sondmatade jag en kulting för första gången, och idag lärde jag mig slipa tänder. I tisdags avlivade jag min första bäbis. Mindre kul, men sådant som bara måste göras ibland. Jag lär mig så himla mycket, och nu blir jag ännu ledsnare. Tur jag får ledigt ett par dagar, mååååste tänka. På tisdag ska jag på kastreringskurs och på onsdag kommer veterinären och lär mig spruta gris så jag har papper på att jag kan det. Jag känner mig som en fabulös grisdam, och så kommer engelskan och slaktar allt. Det märks att jag har mens, right? Skriver sju mil långt om mina enormt mikroskopiska magplask. Men gissa vem som slipper mens i Thailand. HAHA smaka på den!