Det sitter fast något i min kropp. Förstår inte varför jag alltid känner mig så miserabel när jag är själv hemma och allt blir mörkt runt omkring. Försöker lyssna på Lykke Li och TV:n och tänka på att pappa snart kommer hem. Annars gick grisdagen bra, förutom att fodermaskinen ständigt verkar ha något emot mig. Finast var när jag hittade en liten kulting som inte kunde använda bakbenen och i princip bara paddlade omkring på frambenen. Jag behandlade honom, och hjälpte honom att dricka mjölk ur tråget för han såg så förskräckligt mager ut. Var otroligt barnslig och blödig och hade inte stort hopp för honom. Men alldeles innan jag skulle åka kollade jag till honom, och då var han minsann hos suggan och slogs med sina syskon om mjölken. Jag blev så glad! Liv liv liv! Mitt fina jobb, tänker på allt liv när jag släpar mig upp klockan fem på morgonen och helst av allt vill att taket ska rasa in över mig. Då är det värt det! Hjälp, jag låter så bondig, Gris-flickan.

IKVÄLL ÄR DET DOWNTON ABBEY. Åh åh !








Gick under när första säsongen tog slut. NU kanske pappa kommer, imorgon blir det gris igen! Sen får jag lov i veckan!