Känner aldrig igen mig själv längre. Kommer på mig själv med att tänka tankar jag aldrig skulle tänkt för två år sedan. Otroligt konstigt. Just nu är humöret ett enda frågetecken. Känner för hundra saker samtidigt som noll saker. Springa runt i ett slott med en fabulös klänning och öppna åtskilliga dörrar i väntan på något nytt, sitta kring ett enormt bord och prata vardagliheter på latin med en rödhårig präst, eller ligga på slottstaket och skratta med stjärnorna. Är det normalt med såna här tankar? Tror jag drömt allt det där, men fortfarande är det ett verk framställt av min egna hjärna. Får tusen andra scenarion i skallen just nu, kanske skulle skriva ner dem. Kan bli en bok. Nu måste jag skratta, kvällar som dessa är så konstiga och bidrar till en konstig blogg.

Imorgon är det måndag, innebär sovmorgon men jobbig skoldag. Få vara med SPH i alla fall, igår pratade vi spontant engelska med varandra. Det är så kul, ska bli grym på engelska. Och latin, så jag kan förstå den rödhåriga prästen. Men spårar igen. FÖRLÅT


Precis.


Kent - På Nära Håll

Jag vaknar intill dig med gråten i halsen
dom skriker och flyr i en mardröm igen
Dom klöser varandra med klolika fingrar
jag håller dig så hårt att du inte får luft

ABSUM!