Finaste i världen

Mitt rum som luktar gott.

Fröken själv, en sval augustikväll i stugan. Mysigaste!

En dag åkte vi till Kuopio. Mummo ville vara såhär mycket med på bild.


Ukki ställde omedvetet upp.

Fint vatten...

...som man måste åka med Lossi över. Det är trevligt!

Jag fick en ny skrivbok eftersom min kram-bok tog slut. Paris




Alltså det är fruktansvärt vad jag saknar det

Sauna

Jag och kalufsen var på den livsnödvändiga tandborst-turen vid sjön. Sitta på bryggan och se ut över vattnet och lyssna på tystnaden. Tack mummo, ukki och Kai för att jag fick följa med!♥

Jag tror att ingen förstår, vad Finland betyder för mig. Jag blir alldeles trasig inombords när jag ser mig omkring och inser att jag inte är kvar längre. Att jag är långt borta. När vi åkte därifrån slogs jag av känslan av uppgivenhet. Om jag inte får vara kvar här kan jag lika gärna ge upp. Det låter dramatiskt men just då, när jag vänder mig om och ser sjön och stugan försvinna mellan träden, då existerar inget annat än ren och skär ångest.

Jag känner inte för någonting nu. Jag känner inte för sverige, skola, agilitytävling. Ingenting. Det rör mig inte i ryggen alls. Men jag måste. Jag får bli amanda igen, trots att hon förtfarande är kvar där borta, bland skogarna och sjöarna.
Fröken Depp ska packa upp nu, och tvätta av sig resdammet. Leva med vardagen. Hoppas ni har det bättre!