Jag har panik. Psykologiuppgifterna tar kål på mig, stackars lilla mig. Vill mycket hellre läsa, rita eller sluka senaste camino än att göra dem. Varför är det så? Varför känns skolan så avlägsen och svår att ta tag i? Rena filosofifrågorna. Varför vill jag härifrån? Varför får jag panik stup i kvarten av saker som en myra skulle skratta åt? Jag antar att jag är lika mänsklig som alla andra. Men ska äta pannkakor snart, sen skiter jag i resten för ikväll. Tar tag imorgon. I guess I go for Florence to night.




addicted to love