Fem år går så fort, trodde aldrig jag skulle bli lycklig igen när Kaj dog år 2007. Jag var och tog hål i örat med Sara när mamma ringde och sa att han hade somnat in nu. Jag hade köpt en ny ögonpenna som jag provade när jag kom hem, för att vara lite fin när vi begravde honom liksom. Grät bort allting. Jag var 13 år.

 

Självklart kom jag över det. Men han var en källa till så mycket. En stor det av min bardom. Och sådant kommer beröra mig ända tills jag dör. ÄLSKADE KATT.

på instagram har det hänt lite mer de senaste dagarna.

hade kräksparkar på konserten i torsdags. bästa kråkisarna hittills, waaah!

Här var jag och mamma innan vi åkte.

Läste klart The tales of Beedle the Bard...

...och hoppade på HP- The Deathly Hallows. (fast jag inte skulle, jag vet jag vet. det tar över mitt liv.)

Efter en heldag med grisjobb och fika kom jag hem lite senare än vanligt. Månen!

Och slutligen kom jag hem igår efter engelskalektion med min sista muntliga presentation (fick A i kursen, aaah) och efter en eftermiddag med mamma då vi handlade allt inför halloweenfesten i helgen. Slutade dagen med ljus.

 

japp. Senare idag drar jag på balett, i morgon är det gris igen. Helgen som kommer är min första lediiga på länge. Den ska fyllas med inflyttningsfest, halloweenfest som sagt, och eventuellt söndagshäng med SPH. Dåndimpen.

 

Tänder ljus på Kajs grav ikväll. Hoppas ni lever och har det fint!