Ska viga mitt liv åt böcker. Kan nog inte leva utan dem. Som magiska parallella världar man kan sticka in näsan i bäst man vill. Tillsammans med en flämtande levande låga. Jag blir lycklig då. Behöver inte människor. Tills jag kliver utanför dörren. Då har jag återvänt. Idag på praktiken fastnade jag i mina tankar och när Gunilla frågade "hur är det?" vaknade jag till och tänkte att människor borde säga så oftare till varandra.