Är alldeles uppfylld av...grymhet. Imorse när sara och jag anlände till busshållsplatsen steg solen i nacken på mig. Den var gigantisk, ett gyllene klot med regnbågen i konturerna. Kunde inte sluta titta på den. Den ingav våger av hopp. Framtidshopp, jag är fri att göra vad sjutton jag vill. Om ni ursäktar så är jag så melankolisk och lycklig så jag kan dansa som av idioti. Den bästa av känslor. Jag tror...att nästa höst kommer jag se tillbaka på den här hösten med samma lyckorus som jag gör nu på förra hösten. Känns otroligt bra.




Morrissey - Tomorrow
and if it does come, will I still be human? DÖR
bild; weheartit.com