Varför måste man stanna upp och fråga sig vart man är på väg när man inte vill veta?

Jag känner mig konstig nu. Lyssnar på julmusik, puffar i håret (som har en otroligt konstig färg...) och ska åka om en timme till skolan och kolla på film. Fint fint. Det var väldigt skönt med sovmorgon i morse, eftersom jag jobbar i helgen. Har konstaterat att det är 17 dagar kvar tills jag blir arton. Usch, det är läskigt. Är rädd för allt, körkort för jag är usel på att köra, och allt annat. Fantastiskt att vara rädd. Nu vet bloggen att jag lever och pluggar arslet av mig ungefär.


Längtar nästan tillbaka till blondt hår, mycket bättre än det här blålilabrunindigo som är just nu...
ABSUM

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0