Wow, jag är rastlös. Måste vara första gången på flera månader! Känner för att vara helt galen, okontrollerbar, oförsiktig och modig. Det är sådana här kvällar som filosofiska frågor regerar i skallen. Sen känner jag för roligt sällskap. Just nu har jag två blådårar, Sara som tillbringar 98% av sitt liv framför datorn på sitt rum. Tycker synd om henne som måste lyssna på den där hjärntvättar musiken. Sen min bror som kollar på nickelodeon som sjunkit så lågt så glocalnet är skyhögt. Men tänk att jag gillar dem ändå. Sen har jag en katt som skuttar upp i mitt knä hela jäkla tiden, och sen passar hon på att släppa sig när hon ändå är där. Fy fan. Så jag ber civiliserat sällskap att höra av sig innan jag blir likadan!