Jag vet inte vad jag tänker på. Just nu börjar väl allt mest sjunka
in, de senaste dagarna. Dem har väl mest bestått utav chock, men
självklart sorg också.
Idag är det minnesstund fär Alex i skolan, men jag ska inte dit. Jag
kände honom trots allt inte så bra, och jag måste packa för i helgen
ska jag till Avesta på agilitytävling. Men jag har gjort som min
mamma har varje dag. Tänt ett eget ljus för honom.
Orättvist är det. Sjukt orättvist.

Nyss var jag ner och försökte få i lite fresh food ( mask ) i våra
nytillskott. Två små fågeltvillingar som skriker efter en när man
går i trappan. Och jag säger det att det är inte lätt att utfodra
dem med levande maskar som rullar ihop sig i ett försök att komma
undan. En konst. Men lite käkade dem i alla fall :')
Och toffsarna dem har på huvudet är ju sådär lagom charmigt...
hihi


Åhåå, och imorse fick jag reda på vad dem hette. Eller snarare vad dem
blivit döpta till av min bror? Trot det var han som kommit på namnen.
Jag vaknade i alla fall till HEJDÅÅÅÅ KENT AGENT! Och den andra heter
tydligen Hugo. Synd att jag var ledig idag, för annars hade det blivit
ändring på denna galenskap...

Nu ska jag fixa mig lite kaffe...
Sprak igen. Byee!