En påminnelse om dödens ständiga närvaro

Klockan 09.30 frontalkrockade en personbil och en lastbil på nya vägen. Föraren av personbilen avled. Alldeles hemma hos mig nästan. Jag ryser. Det är för nära, på tok för nära. Jag säger inge mer än nu räcker det.

Nu ska jag laga lite krubb till mig och min broder, då vi är dem ända närvarande här hemma. Pappa jobbar, mamma är i Örebro och sara är på moppekurs. Hoppas dem kommer hem snart..
Och till maten ska jag glo på extramaterialet till Pirates of the carribean, titta på Orlando HEHE! Tänka på lite annat än på verkligheten som är allt för grym ibland.


Och med det säger jag ciao!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0