Var och en står ensam på jordens hjärta genomborrad av en solstråle - och plötsligt är det afton /Salvatore Quasimodo

Sitter med ruth i knäet, lyssnar på lady in red och gråter. Så fin, så fin. Är själv som tur är, men snart trillar småttingarna in från deras plugg. Åker och hjälper morbror med ögat ikväll och utfodrar deras galna kalkoner. Jag vet inte om jag är rädd för dem eller inte. Men det måste ju göras.

Allt jag svamlade om igår om staden och Sophia inträffar inte förrens imorgon. Vi är ju så illa tvugna att hämta våra egna busskort så då passar vi på att glo på inception och så ska jag försöka hitta någon bok. Har för tillfället slut i bokhyllan!

ingen bild. BYE

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0